ISBN 978-91-37-13621-9 | Forum, 2010 | 251 sidor

Tack vare Facebook har Tove kontakt med Christian igen. Genom åren har hon försökt att hitta honom. Flera gånger. Och egentligen mot bättre vetande. Facebook förde samman dem igen. Detta sociala nätverk som har blivit så viktig för Tove sedan hon gett upp reklambyråjobbet i Göteborg och flyttat med sin man till Varberg. På Facebook kan hon hålla kontakten med vännerna och där kan hon knyta ihop då med nu. För Tove kan inte låta bli att längta bort från vardagen. Inte kan det väl vara så farligt att flirta lite på nätet? Hennes man behöver ju inte få veta något, och det man inte vet något om har man ju inte ont av ...
Läs mer på www.gunillabergensten.se
"I början tyckte jag att boken kändes lite ytlig, men nu när man fått hela historien serverad är känslan mer av huvudet på spiken. Igenkänningsfaktorn är således hög och flera gånger kommer jag på mig själv med att svära åt Tove att inte vara så jävla blåögd. Naturligtvis hör hon mig inte utan fortsätter obekymrat sitt dubbelliv. Eller kanske inte obekymrat, hon har ju stora problem med samvetet, men som det heter ‘själv göra, själv ha’. Berättelsen kretsar också kring barnlöshet och det bråddjup som dessa personer tvingas ta sig över. Kapitlen är oftast ganska korta och inleds med små Facebook-status uppdateringar som ibland får mig att le från öra till öra. Snabbläst och oerhört charmig, men kanske en aning förutsägbar.
Det är också intressant att ännu en författare tar upp just det faktum att det bara är de dåliga förhållandena som leder till otrohet. Personligen tror jag att om bara tillfälle ges av en tillräckligt intressant och spännande person så skulle ALLA, oavsett hur bra eller dåligt förhållande dom har, hoppa över skacklarna. Det är bara mer ‘legitimt’ med otrohet om man kan skylla det på sin partner, vilket egentligen bara är fegt. Nåja, detta var bara en liten parantes.
Och var det ödet eller slumpen som gjorde att radion spelade Coldplay’s "Viva la Vida" när jag kom ut i köket efter att ha läst klart?"
[BBB]

Tack vare Facebook har Tove kontakt med Christian igen. Genom åren har hon försökt att hitta honom. Flera gånger. Och egentligen mot bättre vetande. Facebook förde samman dem igen. Detta sociala nätverk som har blivit så viktig för Tove sedan hon gett upp reklambyråjobbet i Göteborg och flyttat med sin man till Varberg. På Facebook kan hon hålla kontakten med vännerna och där kan hon knyta ihop då med nu. För Tove kan inte låta bli att längta bort från vardagen. Inte kan det väl vara så farligt att flirta lite på nätet? Hennes man behöver ju inte få veta något, och det man inte vet något om har man ju inte ont av ...
Läs mer på www.gunillabergensten.se
"I början tyckte jag att boken kändes lite ytlig, men nu när man fått hela historien serverad är känslan mer av huvudet på spiken. Igenkänningsfaktorn är således hög och flera gånger kommer jag på mig själv med att svära åt Tove att inte vara så jävla blåögd. Naturligtvis hör hon mig inte utan fortsätter obekymrat sitt dubbelliv. Eller kanske inte obekymrat, hon har ju stora problem med samvetet, men som det heter ‘själv göra, själv ha’. Berättelsen kretsar också kring barnlöshet och det bråddjup som dessa personer tvingas ta sig över. Kapitlen är oftast ganska korta och inleds med små Facebook-status uppdateringar som ibland får mig att le från öra till öra. Snabbläst och oerhört charmig, men kanske en aning förutsägbar.
Det är också intressant att ännu en författare tar upp just det faktum att det bara är de dåliga förhållandena som leder till otrohet. Personligen tror jag att om bara tillfälle ges av en tillräckligt intressant och spännande person så skulle ALLA, oavsett hur bra eller dåligt förhållande dom har, hoppa över skacklarna. Det är bara mer ‘legitimt’ med otrohet om man kan skylla det på sin partner, vilket egentligen bara är fegt. Nåja, detta var bara en liten parantes.
Och var det ödet eller slumpen som gjorde att radion spelade Coldplay’s "Viva la Vida" när jag kom ut i köket efter att ha läst klart?"
[BBB]
Igår var det Bokmässan som gällde för min del. Såg en del kändisar, men jag hade världens huvudvärk och mådde allmänt pyton hela tiden jag var där så jag åkte hem REDAN efter 3 timmar. Alltså fick jag inte sett Alexander McCall Smith, men jag träffade bl.a. systrarna bakom pseudonymen 










Speltid: 104 minuter


Läste i en utländsk blogg att den amerikanska författarinnan
Den tionde bokstaven blev försenad förra veckan främst på grund av jobb, jobb och åter jobb. Det passar ju faktiskt riktigt bra i utmaningen eftersom just bokstav tio är ett J ... som i jobb. Nåja, nu är det en ny vecka och jag har tagit nya tag och lyckats ta mig igenom veckan helskinnad. Visserligen har det varit tokmycket nygamla saker jag fått göra då jag för en gångs skull varit på samma bibliotek hela veckan. Kors i taket! Dessutom är det ju bokmässa i veckan som kommer, och det piggar ju alltid upp ...

I november utkommer Barack Obamas nya bok "Of thee I sing: A letter to my daughters". Efter en rad vuxenböcker, såsom bl.a. "Min far hade en dröm", "Att våga hoppas: tankar om den amerikanska drömmen" och "Tron på förändring", ger sig nu USA:s president in i barnboksträsket.
Vecka 9, bokstaven I och redan september. Vart tar tiden vägen egentligen? Jag tycker inte jag hinner med någonting, varken hemma eller på jobbet. Och knappt några böcker hinner jag läsa heller. Skandal! Antingen får jag helt enkelt gå över till att enbart läsa seriealbum och noveller eller så måste jag lära mig att läsa snabbare. Någon som har några bra tips?
